Okej.. detta far bli mitt forsta inlagg fran Georgien. Vet inte riktigt var jag ska borja, men det har hant en massa. De tog endast tre dagar for oss, att komma in i Gaenatis rutiner, om man nu kan kalla de for rutiner:). Efter forsta veckan fick vi traffa en amerikanare fran U.S Peace corps, som skulle halla i en sk. "camp" for bade lokala och IDP-barn pa Gaenati. Meningen med detta "camp" var att engagera barnen i olika aktiviteter, men samtidigt skapa en plats dar barnen kan traffas, umgas, lara kanna andra barn men viktigast av allt ha roligt, med andra ord vara barn. Eftersom barn har inte har sa mkt att gora. Och de ar otroligt vilka stora skillnader man ser mellan barn i Sverige och barnen har. De finns mkt att ta upp om man ska tanka pa skillnader men vad barnen har gemensamt ar att de ar underbara.
Efter tva veckors "camp" med georgiska barn blir man ganska trott, sa vi bestamde oss for att aka till Borjomi mandagen darpa, en stad som ar kand for att ha en av Europas storsta nationalparker, detta ar vad georgierna sjalva sager iallafall. Har var vi i ca tre dagar, valdigt vackert och med en otrolig natur. Vi vandrade en hel del har, vilket kandes skont eftersom jag saknat den rorlighet som man behover for att ma bra. Efter Borjomi begav vi oss till Tiblisi, vi tog ett av Georgiens tag, har aldrig varit med om ngt liknande, det segaste och mest speciella taget jag nagonsin akt pa. Nar jag skriver speciell da syftar jag pa tagets arkitektur. Valdigt gammalt och inne i taget fanns det tra bankar som var valdigt slitna, trasiga, harda och otroligt obekvama, vilket paminde mig lite om hur tagen kunde vara under andra varldskriget, inte for att jag har en anning om hur det var da, men det ar den kanslan jag fick iallafall. Inte nog med det, man kunde ocksa tro att man satt ute. Trabankarna var utsatta har och dar och vagnen var utan fonster, vilket gav kanslan av att sitta i en park. Roka var tillatet man kunde se en och annan som rokte i vagnen, de fanns t o m en kvinna som gick fram och tillbaka med ett antal plastpasar, som forsokte salja vatten, notter, choklad mm. Hursomhelst efter tva timmars tagresa utan framsteg bestamde vi oss for att hoppa av i en stad som heter Khashuri for att sedan ta en minibuss "mashrutka" som de sager har och bege oss till Tiblisi.
En annan intressant sak har som jag lagt marke till ar att befolkningen i Georgien ar jatte religios. Varje kyrka de ser, spelar ingen roll hur langt borta den ligger, om de kor bil eller pratar i telefon, sa stannar de helt plotsligt till och gor korset tre ganger for att sedan fortsatta med det de holl pa med innan.
Ngt annu mer intressant som jag ofta har sett, ar att medan hela befolkningen ar trogen sin religion och gor korset var de an befinner sig sa kan man fa syn pa en eller annan prast som kommer korande i en dyr mercedes till Mc Donalds for att ata. Det ar namligen sa att Mc Donalds ar en av de dyra resturangerna som man gar till har i Tiblisi, ngt som ocksa tydligt visar vilken status man har om man ater har.
Efter tva veckors "camp" med georgiska barn blir man ganska trott, sa vi bestamde oss for att aka till Borjomi mandagen darpa, en stad som ar kand for att ha en av Europas storsta nationalparker, detta ar vad georgierna sjalva sager iallafall. Har var vi i ca tre dagar, valdigt vackert och med en otrolig natur. Vi vandrade en hel del har, vilket kandes skont eftersom jag saknat den rorlighet som man behover for att ma bra. Efter Borjomi begav vi oss till Tiblisi, vi tog ett av Georgiens tag, har aldrig varit med om ngt liknande, det segaste och mest speciella taget jag nagonsin akt pa. Nar jag skriver speciell da syftar jag pa tagets arkitektur. Valdigt gammalt och inne i taget fanns det tra bankar som var valdigt slitna, trasiga, harda och otroligt obekvama, vilket paminde mig lite om hur tagen kunde vara under andra varldskriget, inte for att jag har en anning om hur det var da, men det ar den kanslan jag fick iallafall. Inte nog med det, man kunde ocksa tro att man satt ute. Trabankarna var utsatta har och dar och vagnen var utan fonster, vilket gav kanslan av att sitta i en park. Roka var tillatet man kunde se en och annan som rokte i vagnen, de fanns t o m en kvinna som gick fram och tillbaka med ett antal plastpasar, som forsokte salja vatten, notter, choklad mm. Hursomhelst efter tva timmars tagresa utan framsteg bestamde vi oss for att hoppa av i en stad som heter Khashuri for att sedan ta en minibuss "mashrutka" som de sager har och bege oss till Tiblisi.
En annan intressant sak har som jag lagt marke till ar att befolkningen i Georgien ar jatte religios. Varje kyrka de ser, spelar ingen roll hur langt borta den ligger, om de kor bil eller pratar i telefon, sa stannar de helt plotsligt till och gor korset tre ganger for att sedan fortsatta med det de holl pa med innan.
Ngt annu mer intressant som jag ofta har sett, ar att medan hela befolkningen ar trogen sin religion och gor korset var de an befinner sig sa kan man fa syn pa en eller annan prast som kommer korande i en dyr mercedes till Mc Donalds for att ata. Det ar namligen sa att Mc Donalds ar en av de dyra resturangerna som man gar till har i Tiblisi, ngt som ocksa tydligt visar vilken status man har om man ater har.
Hursomhelst sa hamtade vi var kamera i Tiblisi som vi aldrig fick i Sverige och efter fyra dagars vistelse, dar vi b l a varit pa festival, gatt runt i stan och atit en massa god mat som vi saknat en hel del, akte vi tillbaka till var by-hala, som man trots alla nackdelar saknat pa grund av dess charmiga utseende.
